söndag 9 mars 2014

Oj hur hamnade de valkarna här??

Träning.... Jag är urdålig på att hålla igång min träning. När jag var ca 21 år köpte jag Friskis och Svettis tränings-VHS. Jag tog på mig tränings(mjukis)kläder, drog för gardinerna, poppade in VHSen, försökte hänga med lite i början. Vad gör jag sen??? Jo jag tar en kopp kaffe, sätter mig i soffan och tittar på videon.

När jag ser mig själv i spegeln ser inser jag att jag har blivit lite "fluffig" på vissa partier på kroppen. Magen på 80 cm i omkrets kan inte bara förklaras som en barnsuvenir. Mycket på min kropp har flyttat position. Detta är inte så konstigt då jag är en 33 årig tvåbarnsmamma som inte rör på mig som jag borde. 

Jag älskar att äta mat. Både en, två och tre portioner. Godis och kakor är inget jag gärna äter, men jag ääälskar lättsaltade lantchips. Jag är fullt medveten om att detta inte är bra. Att dessutom ha ett stillasittande jobb kan detta innebära problem för framtiden. Jag är bara ca 160 cm lång och väger idag (9 mars 2014) 52 kg. Kilon ska man inte stirra sig blind på, muskler väger ju mer än fett.

Nu är det inte de extra valkarna som är problemet för jag mår bra och trivs med mig själv och min kropp. (+ att köpa en ny garderob hade varit ganska kul) Jag gillar kurvor. Nej problemet är att jag är lite orolig att jag en dag inte kommer att orka leka och busa med barnen och att det bukfluffet kan öka risken följdsjukdomar. Med mitt midjemått kommer Hälsoringen dessutom att säga "Skärpning" vid nästa hälskontroll. Jag vill vara pigg och kry tills jag blir riktigt gammal.

Mia Skäringer la ut ett blogginlägg som redan blivit omdiskuterat Det sista vi behöver är ännu ett diettips. Har ni inte läst hela inlägget innan så gör det gärna. "Hälsostress är det nya ordet. Och andefattighet." Så många verkar jaga den perfekta kroppen. Ok att träna om man tycker det är kul... men ärligt hur många av er tycker det är riktigt glädjande att gå till gymmet?

Jag tror inte heller att dieter är någon bra lösning. Det kan vara en tillfällig lösning, men sen då? Hur gör man när man ska gå tillbaka till lite mer vanlig mat. Det borde inte vara hälsosamt att bara äta dietmat. Personligen tror jag att man bör äta av allt. Både kött, sallad, gräddsås, potatis mm, men man får ju äta med måtta och se till att det inte finns en massa konstiga tillsatser i maten. Framför allt måste man röra sig så att man använder all den energi man äter. Ett +-system helt enkelt. Sen kan man tillhöra de som nästan går upp i vikt av att bara titta på mat. Livet är så fruktansvärt orättvist ibland. Alla måste äta och att sitta ner och äta tillsammans tillhör något av livets njutningar.


Zumba hemma framför tjockTVn.

Sösdala är ett samhälle med motionsslingor, underbar natur att promenera i, simhall och sporthall där man kan träna PowerBalance, Energy, Spinning, Cirkelmix, LatinoAerobic, Boxercise, Zumba, Motionssimning mm. Fast av praktiska skäl tar jag mig inte in till byn, utan här hemma kör man med Zumba. Hmm det är kanske därför jag tappar sugen så lätt.

Anledningen till att maken inte får titta på när jag dansar Zumba :-)


När zumban dunkar ut i högtalarna är mannen förvisad till ett av de andra rummen. *fniss* Barnen får vara med om de vill, och de tycker det är roligt att dansa. När vi pratar zumba här hemma berättar vi om att det gör oss starka att dansa och röra sig, och att man kanske slipper ha ont när man blir gammal. Vi nämner ALDRIG att det är för att få ner midjemåttet, de ser mig ALDRIG ta mått runt midjan eller låren. Vi nämner ALDRIG att man tackar nej till mat för att man tänker på valken som kommit. Vi försöker lära barnen att man duger som man är oavsett hur man ser ut.  

Om ca 4 månader är det min bästa väns bröllop. Kanske kan jag använda det som motivation till att komma igång och få in extra friskvård i mitt liv? Kanske. Jag får i alla fall testa. Konstigt att inte vanligt välmående kan vara motivation nog.

Inga kommentarer: