Först en jätte lång sovmorgon och därefter pannkaksfrukost. (Egentligen hade jag lovat barnen pannkakor på fredagen men en härlig spontanbjudning gjorde att vi kom hem lite sent, och barnen somnade 10 minuter efter hemkomst. Löften ska man hålla och då blir pannkaksfrukost helt rätt.)
Efter en lördag fylld med bl a papricaklubben (dottern tjoade av glädje över pennorna, pysseltidningen och lite annat smått och gottsom fanns i deras fruktiga goodiebag), besök på Hässleholms kulturhus, biblioteket, bio mm kör vi in på vår lilla grusväg. Det har börjat skymma och det är nästan mörkt ute.
Vi stannar bilen och tittar mot åteln som står en bit in i skogen. (Åtel är föda som har placerats ut av människor för att locka eller göda vilt. Det här med att utfodra vildsvin som ändå har en talang att hitta mat och föröka sig är något som inte förstår.)
Vi tittar in och först ser vi inte något alls. Ögonen måste vänja sig vid mörkret. Sen.... ser vi något mörkt stå där... ÄLGEN!!! Vi såg älgen stå där, och den tittade lika mycket på oss som vi på den. Tjoho!
Den syns inte jätte tydligt då det var ganska mörkt ute men tittar man noggrant där jag har markerat på fotot så ser man den.