Det är så underbart vackert ute i kylan. Man kan inte bli annat än lyckligt när man går en promenad i morgonkylan. (Även om man liknar en michelingubbe av alla lager kläder). 
Gårdagens snö avslöjar vilka spår som är nya och vilka som är några dagar gamla. Kylan biter riktigt i näsan. Det är ca 9,5 minus ute. Vi står stilla flera gånger och bara lyssnar på småfåglarnas kvitter. De sitter i träden nära oss men lyckas gömma sig bra. En hackspätt hackar i ett träd i närheten.
Gryningen är så vacker.
