Missing People Sweden stod samlade vid stationshuset redo att gå ut på ännu en skallgång. Dottern frågar varför där står så många i reflexvästar. Jag försöker förklara att en man är borta... att något kan ha hänt... att han t.ex. kan ha blivit sjuk och nu försöker alla dessa godhjärtade människor hitta honom. Ser att hon funderar. Det kommer troligen följdfrågor ikväll.
Vill så gärna hjälpa Missing People att leta men jag vågar inte. Det gör ont i mitt hjärta, minnena och skräcken från J:s försvinnande häromåret kommer tillbaka. Senaste veckan har jag tänkt mycket på mannen som nu är försvunnen. Tittar efter honom konstant när vi är ute i skogen och går.
Ingen ska någonsin behöva försvinna.
Ingen ska någonsin behöva försvinna p.g.a. att någon annan utsätter dem för brott. Ingen ska någonsin behöva försvinna p.g.a. att personerna inte ser någon annan utväg i livet. Jag vet inte alls varför denna man försvunnit och jag ska inte heller spekulera i orsaken.
Mina tankar går till den försvunna mannen och hans anhöriga. Hoppas och ber att han kommer tillrätta snart och att han mår bra.
