Mitt val

(Det här är ett lite långt inlägg men läs gärna hela ändå) Jag är så otroligt fascinerad, näst intill imponerad på något konstigt sätt, över hur folk kan bli provocerade av att jag har valt en livsstil utan alkohol. Visst är det konstigt. Ja provocerade blir de faktiskt ibland när jag tackar nej till vin, öl, sprit eller vad som nu erbjuds. 

Det finns massvis med goda alkoholfria alternativ



Väldigt ofta när det är lite fest, firande, eller sommargrillkvällar erbjuder värdarna alkoholhaltiga drycker. Värdarna frågar om man vill ha något att dricka. D.v.s. vin, sprit, öl eller liknande. Jag tackar vänligt nej. Värden: "Jaha är det du som kör?" Om jag då svarar nej får jag ofta en blick på magen och en fråga om vi ska bli fler. Nej jag gillar chips :-) 

Varför är det så konstigt att jag inte vill dricka alkohol???

Problemet är inte att man blir erbjuden alkohol, problemet hur påstridiga vissa blir av att man tackar nej. En reflektion som jag haft är att de som minst kan acceptera att man tackar nej är nästan alltid minst 40-45+ "kom igen nu ta lite vin" frågar de både 1, 2 och 7 gånger. Är det en generationsgrej? Är de mer osäkra på sig själva? Varför är det så viktigt för dem att jag också ska dricka? Helmysko.

Jag har till och med fått ett ömkligt "Åh vad synd. Nästa gång kanske." Då har man nästan lite svårt att hålla sig för skratt. Varför skulle det vara synd om mig för det? Dagen efter kommer jag vara pigg och må kanon. När blev det mer accepterat att tacka ja till alkohol, än att tacka nej?  

Ett glas alkoholfritt rosévin passar jätte bra på tjejträffen

 

Även inom politiken är alkohol ett ämne som de inte riktigt vågar ta i: 

"Texten om alkohol Almedalen inte vill läsa
http://www.ungcancer.se/texten-om-alkohol-almedalen-inte-vill-lasa

Det här är texten som tidningarna inte vill att du ska läsa. Faktum är att jag stötte på en av de ansvariga för just en tidnings debattsida i natt efter att jag skickat dem texten. Dränkt i alkohol förklarade hen att hen fått min text men ”ingen vill läsa om sån skit. Hela grejen med Almedalsveckan är att dricka alkohol.” Plötsligt blev min text ännu viktigare.

Almedalsveckan är i full gång – en mötesplats som samlar den opinionsbildande makteliten för diskussioner och politiska debatter.
Men här är det inte bara samtalet som är i fokus. Minst lika central är alkoholen. Det är skrämmande att se hur människor som vanligtvis ställer och besvarar kritiska frågor inte för en sekund ifrågasätter det.

Det spelar ingen roll vilket mingel vi har besökt, vem som har stått som avsändare eller vilka som deltagit – alla serverar vin, bubbel eller någon annan alkoholhaltig dryck.
Igår, på Cancerdagen, hoppades vi på att frågan skulle lyftas till debatt, men i stället möttes vi av hånskratt.

Ett av eventen under Cancerdagen var en paneldebatt mellan politiker från sju riksdagspartier. I publiken fanns patientorganisationer, läkare och andra som på olika sätt arbetar inom cancervården. En person i publiken frågade vilken som är den viktigaste preventiva åtgärden för att minska antalet som drabbas av cancer. En av politikerna svarade arbetet mot tobaksanvändningen och möttes av rungande applåder. Alla var vi eniga om att rökning är ett stort problem och att det krävs fler och kraftfullare insatser. Moderatorn frågade publiken och panelen vilka av oss som är för att ha ett uttalat mål för när samhället ska var rökfritt och alla räckte upp handen. Bra så.

Men sedan vände diskussionen. En av politikerna påpekade att en minst lika viktig preventiv åtgärd är att arbeta aktivt för att minska alkoholkonsumtionen. Hur många som applåderade? Ingen. Utspelet möttes av tystnad. Moderatorn harklade sig och frågade med ett leende om vi skulle göra en ny handuppräckning? Skulle hon fråga oss hur många av oss som är för att ha ett uttalat mål för när samhället ska vara alkoholfritt?
Moderatorn möttes av skrattsalvor. Från både publiken och politikerna i panelen.
Kanske skrattade de för att de anser att ett sådant mål är ouppnåeligt, för att de inser att det aldrig ens kommer att uttalas. Kanske ekade skratten för att de inte tror på en koppling mellan alkoholkonsumtion och cancer. Jag vet inte vilket. Men jag skrattade inte. För jag vet att alkohol ligger bakom 5 procent av all cancer. 5 procent! Det innebär att endast tobak, som enskild orsak, leder till fler cancerfall än vad alkohol gör. Och det här är inga nyheter – forskare har kunnat bevisa sambandet sedan 80-talet.

På väg hem från paneldebatten passerade jag ännu ett event där det bjöds på mingelbubbel. Jag funderade på vad som hade hänt om varje glas bytts ut mot en cigarett.
Rök istället för rosé, prince istället för pilsner. Hade minglet behållit sin glamorösa charm för oss? Nej, det hade det så klart inte.

Cigaretternas röksignaler har vi tagit på allvar. Jag undrar när vi ska fatta att även alkoholen sprider cancerns aska. För till exempel bröstcancer ökar risken för varje glas. I Almedalen dricks det många sådana glas.

Det borde få åtminstone några skratt att fastna i halsen.
Skrivet av Julia Mjörnstedt/Ung Cancer 3 juli, 2014 "

En riktigt varm sommarkväll när man grillar med goda vänner kräver mycket att dricka, och bara för att det är alkoholfritt behöver det inte vara tråkigt.

Melon och fläderdrink, Frukt swizzle, Choklad- och kaffedrink, Mojito, Peach passion

Nu tänker vissa av er säkert "usch vilken tråkmåns. En moraltant som säkert inte kan släppa loss". :-) Fråga mina vänner så får ni veta hur stelknäppt jag är *ASG*

Jag är uppfostrad med att jag är bra precis som jag är, och att allt blir bara så roligt som man gör det.

Varför har jag valt att ha en helt alkoholfri livsstil?
Det finns jätte många skäl.
* När jag var riktigt ung vet jag att jag pratade med min mamma och att dricka. Jag sa att jag skulle försöka att inte falla för grupptrycket och dricka. "Vadå försöka? Varför ska du dricka det?" Och inte ens som vuxen kan jag komma på någon bra anledning.
* Det finns mycket annat som är gott att dricka.
* Jag har tillräckligt mycket självförtroende för att kunna släppa loss utan alkohol.
* Jag vill vara en bra förebild för mina barn och visa dem att inte behöver alkohol för att ha kul.
* Min pappa var alltid den man kunde ringa mitt i natten om man behövde komma hem från en fest. Flera andra vänners föräldrar kunde inte köra bil på helgerna för de hade druckit.
* Det har visat sig att det är bra mycket enklare att säga helt nej än att bara ta lite.
* Jag gillar att må bra dagen efter.
* Ursäkten "jag gjorde det för att jag hade druckit för mycket", existerar inte. Det är bara en dålig ursäkt för att man är feg och inte vågar stå för sina handlingar.
* Har ni sett er själva på film när ni är riktigt packade? Sorry men oftast är det inte någon vacker syn.
* Har ni sett hur små barn tittar på er när ni är alkoholpåverkade? Den blicken vill jag aldrig att mina barn har när de tittar på mig.
* Jag har begravt flera vänner i alkohol- och drogrelaterade olyckor/sjukdomar.

Nästan alla har någon i bekantskapskretsen eller släkten som dricker för mycket. Ibland vet man vilka det är, ibland döljer de det väldigt bra.

Jag hade en diskussion med en bekant för ett tag sedan där hon nämnde att det var någon som alltid drack för mycket. De serverade ändå alkoholhaltiga drycker när han var bjuden för de ville inte vara dåliga värdar. Resultatet blev att de såg till att han kunde fortsätta sitt alkoholmissbruk och därigenom även hjälpte de honom att förstöra sitt äktenskap. Jag är hellre en "dålig" värd än en dålig vän.

 

Detta är några av orsakerna till att jag valt en helt alkoholfri livsstil och jag är lyckligt lottad som har vänner och familj som accepterat mig precis som jag är.