Jag vet inte om jag någonsin kommer att publicera detta inlägg, om jag kommer att publicera detta om ett tag eller om jag kommer att låta det vara helt privat.
----------
2017-04-15 (cirka)
En knuta i bröstet.... jag känner en knuta i mitt högra bröst. Samtidigt snörper det sig i magen. En knuta i bröstet. Ibland när man kollar av brösten efter knutor hittar man något litet och undrar om den körtel brukar vara där. .... men denna kändes verkligen som en hård knöl. Där är verkligen något. För att vara på den säkra sidan väntade jag någon vecka för att kolla att det inte var något i samband med mens eller ägglossning... knutan var kvar.
2017-05-16
Ringer vårdcentralen och bokade tid. De hade inga tider förrän den 13/6. Jag ska alltså vänta nästan en hel månad innan jag kan komma till en läkare. Sköterskan i telefonen rekommenderade mig att ringa varje dag för att kolla om där kommit in några återbudstider.
Berättade för min man på kvällen. Det känns bra att inte bära på det själv längre, samtidigt känns det så fruktansvärt. När det är uttalat är det helt plötsligt mer på riktigt. Jag har en helt fantastisk man. Han är stark när jag bryter ihop. Han ber med mig när jag känner mig bruten. Men jag ser även att han funderar mer än vad han säger. Älskar honom enormt.
En knuta i bröstet behöver inte betyda bröstcancer. Varje år får 9400 personer bröstcancer i Sverige, bara (15%) 1500 av dem dör. Om det är bröstcancer jag har så behöver det inte innebära dödlig utgång. Speciellt inte om man upptäcker det i tidigt skede. Men det är ändå 1500 mammor, döttrar, systrar och fruar som dör av sjukdomen varje år.
2017-05-17
En knuta i bröstet behöver inte betyda bröstcancer. Varje år får 9400 personer bröstcancer i Sverige, bara (15%) 1500 av dem dör. Om det är bröstcancer jag har så behöver det inte innebära dödlig utgång. Speciellt inte om man upptäcker det i tidigt skede. Men det är ändå 1500 mammor, döttrar, systrar och fruar som dör av sjukdomen varje år.
2017-05-17
Jag har berättat för min chef om knutan. Om det skulle vara så att jag behöver vara ledig, sjukskriven eller om det kanske är något mer allvarligt och sjukdomen kommer att ha dödlig utgång vill jag att han ska veta detta i tid. Jag vill inte behöva ljuga för honom om varför jag måste flexa konstiga tider. Och om jag behöver lämna över mig tjänst till någon annan vill jag att det ska vara ordning och reda.
2017-05-19
Jag har fått en återbudstid på måndag. Tjoho... och ändå hualigen.
2017-05-22
Besök på vårdcentralen. Kände att jag var nervös i väntrummet, hade handsvett och kände att gråten satt som en klump i halsen. Läkaren bekräftade att han också kände knutan. Remiss kommer att skickas för ultraljud, biopsi och mammografi. "Allt gick bra dag och det blev bekräftat att där fanns något". Man får prata lite i kod. Vi undviker att prata om det när barnen är vakna. De ska inte behöva fundera över detta.
2017-05-31
Brev från mammografin på CSK i Kristianstad. Jag ska vara där den 15/6 för mammografi, ultraljud och eventuellt ska de sticka mig med en tunn nål för att ta ett prov.
2017-06-01
Ringde till mammografin på CSK och bad dem ringa om de fick in en tidigare tid.
Jag undviker att röra knutan. Den har börjat göra ont. Den har växt.
Satt med min chef och pratade om allt mellan himmel och jord. Han är verkligen stöttande i detta och frågar dagligen hur det går. Det var ett ganska ovanligt men befriande samtal. Jag är inte rädd för döden, jag blir inte rädd av tanken att få somna in. Jag tror på ett liv efter döden, och att få komma till himlen är ju helt underbart. Livsarkivet fyllde jag i för ett par år sedan. Där står allt som begravningsbyrån behöver veta, och att jag vill att de hjälper till med det administrativa. Alla dokument och försäkringar är i ordning. Om någon av oss hastigt går bort ska ingen av oss tvingas gå ifrån huset. Sorgen att bli lämnad kvar är ju tung nog. Som sagt döden är inte jag inte rädd för. Däremot är jag rädd för smärtan som en eventuell sjukdom kan innebära. Och jag vill verkligen inte lämna min familj. Hur ska det gå för dem? Troligen bra, även om det blir tufft.
Satt med min chef och pratade om allt mellan himmel och jord. Han är verkligen stöttande i detta och frågar dagligen hur det går. Det var ett ganska ovanligt men befriande samtal. Jag är inte rädd för döden, jag blir inte rädd av tanken att få somna in. Jag tror på ett liv efter döden, och att få komma till himlen är ju helt underbart. Livsarkivet fyllde jag i för ett par år sedan. Där står allt som begravningsbyrån behöver veta, och att jag vill att de hjälper till med det administrativa. Alla dokument och försäkringar är i ordning. Om någon av oss hastigt går bort ska ingen av oss tvingas gå ifrån huset. Sorgen att bli lämnad kvar är ju tung nog. Som sagt döden är inte jag inte rädd för. Däremot är jag rädd för smärtan som en eventuell sjukdom kan innebära. Och jag vill verkligen inte lämna min familj. Hur ska det gå för dem? Troligen bra, även om det blir tufft.
2017-06-02
CSK ringde. De har fått en återbudstid på måndag. Det är inget att tveka om, jag tar tiden. Usch jag är faktiskt nervös.
2017-06-03
Var hos frisören och klippte topparna lite. Passade samtidigt på att kolla lite om Jonna visste hur min "väninna", som drabbats av cancer, skulle gå tillväga om hon ville donera sitt hår till perukmakare innan hon förlorade håret p.g.a. sin cancerbehandling. Jonna hade namnet på en salong i Kristianstad som troligen kunde hjälpa min "väninna" men att de troligen ville att håret skulle vara helt ofärgat för att de skulle ta emot det. Ska jag ändå gå igenom en behandling som gör att mitt hår kommer att trilla av kan jag kanske ändå donera det.
Under helgen när jag står och spacklar i barnens rum, samtidigt som lovsången ljuder i högtalarna, slår det mig.... om det är cancer, och om jag har oturen att det inte kommer att gå bra... då kan jag vara borta innan jul. Rent praktiskt hur går livspusslet ihop om min man blir själv med barnen?
Under helgen när jag står och spacklar i barnens rum, samtidigt som lovsången ljuder i högtalarna, slår det mig.... om det är cancer, och om jag har oturen att det inte kommer att gå bra... då kan jag vara borta innan jul. Rent praktiskt hur går livspusslet ihop om min man blir själv med barnen?
2017-06-05
Mammografi. Jag valde att åka dit själv. Är jag själv är jag bättre på att stålsätta mig. Detta var inte den mysigaste behandling mina bröst varit med om. Sköterskan markerar vart knutan sitter. De plattade till brösten till max... sen trycker de till lite till. Får jag "taxöron" nu kommer jag att skylla på mammografin. *haha* "Då går vi in i nästa rum för ultraljud." Lägger mig på britsen. Läkaren kommer in, presenterar sig och startar undersökningen. Under tystnad kollar hon på skärmen. Att knutan är där märks tydligt medan hon drar ultraljudsproben över bröstet. "Du har två godartade cystor. Där är bokat tid på cytologin för säkerhets skull." Godartade! En stor tegelsten lyftes från mitt själ.
Ett snabbt sms till min man. Ett underbart kärleksfullt svar kom tillbaka inom en minut.
Ca 15 minuter i väntrummet innan de kallade in mig för finnålspunktion (cytologi). Om man ser någon spionfilm har man ibland sett att de tar ett pistollikande föremål och sticker någon i nacken för att söva dem. Läkaren tog fram en liknande sak, stack in den i cystan och sög ut vätskan. Vätskan ska skickas iväg för analys.
Gick till bilen och kände att allt släppte. Gråten av lättnad var snabbt där. Godartade cystor!
Gick till bilen och kände att allt släppte. Gråten av lättnad var snabbt där. Godartade cystor!
2017-06-13
Brev från läkaren på vårdcentralen.
"Hej! Svar har nu inkommit från de tre undersökningar som genomfördes av ditt högra bröst. Ultraljud och mammografi visar två mindre cystor som det tagits prov på med nål. Denna visar att dessa är helt ofarliga, det finns med andra ord ingen som helst misstanke om cancer utan detta är två snälla cystor. Vid frågor är du självklart välkommen att ringa hit och boka en telefontid. Med vänlig hälsning."
"Ingen som helst misstanke om cancer..!" Två månader i ovisshet var fruktansvärt. Nu visade det sig att det inte var något farligt. Jag hade tur. Ibland är det bra att man tvingas fundera över livet, och döden.
Om du skulle råka dö om en vecka, är du då redo? Har du groll med någon du bör ordna upp? Vet din familj hur du vill ha din begravning? Vet de mycket du älskar dem? Morgondagen är ingen garanti.
