Vi har hört tranor fler gånger i år och vi har sett några flyga här över, men det finns ett par tranor som vi håller extra varmt om hjärtat. Ni vet den där glädjen när väldigt goda vänner kommer hem, lite så känns det när man ser detta tran-par för första gången på länge. Igår stod de äntligen här utanför vår trädgård. (Tyvärr verkar den ena halta mycket mer i år, jag hoppas den inte har ont.)
Familjen fick strikta regler: "Är tranorna där ute, tar ni det lugnt." Detta tran-par känner igen oss och är vanligtvis inte rädda för oss, men just de första dagarna som de är här och fixar till sitt bo mm då vill vi alla ge dem en lugn start så de känner sig riktigt trygga här.
