Vilket ljuvligt väder det var. 13,7 grader varmt och sol nästan hela dagen. Medan dottern var på kalas bestämde vi andra oss för at ta en promenad vid lille mosse. (
Klicka in på denna texten om ni vill få mer information om hur man hittar till lilla mossen i Sösdala) Vi packade ryggsäcken med sittunderlag, kaffe, saft, digestivekex och lite godis. Det gäller ju att hålla energin och humöret på topp när man promenerar med barn. Tanken var att vi bara skulle gå en snabb liten promenad. Kalaset skulle vara i 3 timmar och i min tidsoptimistiskt hjärna skulle jag hinna med massor under den tiden.
Vi hörde tranorna på mossen. De lät så nära. Vi stannade och fikade på en plats där solen gassade. Efter stärkande kaffe (och lite godis) fortsatte vi in mot mossen. Tranorna var precis bakom hörnet. Försiktigt smög vi... eller nja så försiktigt som man kan bland torra löv och grenar. Tranorna flyttade sig en liten bit längre bort, och längre bort och längre bort. Bakom grenarna och vassen hörde vi dem. Genom grenarna, ganska svagt, såg vi en trana stå vid sitt bo. En knipa simmade förbi. Men det där lite större gänget tranor som vi hela tiden hörde vara i närheten, de lyckades förbli utanför sikt.
Eftersom vi bor så fantastiskt som vi gör behövde vi inte gråta för att vi inte såg tranor på mossen. Vi gick helt enkelt till en närliggande åker och tittade där på när tranorna dansade. De såg oss givetvis, men jag tror nästan att de känner igen oss för de brukar bara gå undan lite, och blir väldigt sällan rädda för oss.
Om man vill besöka lille mosse, sitta i ett av utkikstornen, lyssna och se fåglarna är det nästan bäst och enklast nu. Väntar man till högsommaren kan det vara svårt att se vart ingången till mossen är. Dessutom är det ganska torrt ute i år och då kan man ta sig fram lite lättare.
