Möllan i Fredriksberg

Utmed vägen syns det knappt. Många passerar där dagligen på sina promenader. Mitt emot Mölletorpet i Fredriksberg finns en liten traktorväg. Om man går in på den en liten bit finns denna fina ruin. Kvarnen byggdes på 1880-talet av Axel Th. Lindgren, men redan 1910 var kvarnen ur bruk.

Ruinen i tät barrskog.

Nu i höst har de  avverkat skogen precis runt möllan. Detta gör att man lättare kan se den nu, men tyvärr har skogsmaskinen stött till ruinen så några av stenarna har trillat.

När solen har nått ruinen har en annan form av grönska börjat växa och om några år antar jag att den kommer att vara helt täckt. Visst är det vackert.

 

 Skissen av fundamentet av Fredriksbergs väderkvarn kommer från boken "Sösdala - en Göingeby genom tiderna" som Anne-Marie Hammarlund har skrivit.

 

Inomhuslekar

Idag är vi inne på andra dagen med SMHIs klass 2-varning. Tittar man ut ser det bara ut att regna just nu men vi väljer ändå att inte ta bilen någonstans. Man lär ju sig av sina misstag *fniss*. Därför blir det inomhuslekar idag för barnen.  

Hemmagjort 3 i rad spel med vinbärssnäckor. Ganska klassiskt och inte så svårt. 

Spela "kula" med kastanjer. Spelakula är ganska svårt men att spela kula med osymetriska och knöggliga kastanjer är jätte svårt och faktiskt jätte roligt. Det kvittar hur skicklig man är för kastanjerna rullar och studsar både hit och dit. 

I förmiddags såg jag i ögonvrån något stort mörkt röra sig där ute. VILDSVINEN. Under 2014 såg vi inte dem mer än 3-4 gånger vilket är ganska lite för att vara här. Har ni vildsvin eller andra djur inpå knuten? Att bo på landet är verkligen ljuvligt. Nog om detta, vildsvinen förtjänar ett eget inlägg en dag.

 

 

I skrivande stund har vädret blivit ordentligt blåsigt. Soptunnorna är inplockade, grillen undanplockad, termosen fylld med kaffe, ficklamporna på laddning, badkaret är upptappat med vatten. Ledningarna är ju nedgrävda så vi borde klara oss med elen men man vet ju aldrig. Det man mest hoppas på är att alla takplattorna är kvar i morgon och att det stora kärsbärsträdet fortfarande står upp.

Jazzvarieté med Gunhild Carling och Carling Big Band

Vilken energi!!

Jag har innan inte varit ett jätte stort fan av jazz, i alla fall inte den sorten som låter som 5 personer som spelar 5 olika låtar. Men detta var inte jazz, detta var JAZZ, och det svängde verkligen.

Gunhild är tjejen som verkar kunna allt inom musik. Sjunga, dansa och ge henne ett instrument (vilket som) så verkar hon kunna spela det spela det.

Går man på "Gunhild Carlings otroliga Jazzvarité show" är det inte bara en extremt duktig Gunhild man får se.
Showen är späckad med artister, humor, dans och nervkittlande uppvisningar.

 

 

Dottern var imponerad av att de många vackra klänningar som Gunhild använde.

Jag bara älskade den vackra mikrofonen

Harlem Hot Shots

Jag kan inte få ut något ljud alls i EN trumpet... Gunhild spelar på TRE.

Sonen skrattade högt när en pilbåge kom fram. Mer avslöjar jag inte ;-)

  

Vill ni få mer info kan ni klicka in på dessa hemsidor:
Gunhild Carlings hemsida, Carling Big Band, Harlem Hot Shots hemsida

10 år sedan stormen Gudrun

Idag är det 10 år sedan stormen Gudrun och därför repostar jag ett tidigare blogginlägg från mars 2014 Då stormen Gudrun slog till.

-------------------------------------------

Då stormen Gudrun slog till
I går kväll och i natt har det varit en klass 2 varning ute. Vi klarade oss bra. En takplatta hade lossnat och vi hade glömt plocka in klotgrillen så den låg ner.

Annat var det 8 januari 2005 när stormen Gudrun slog till....




Grannarna hjälpte alla till med att röja upp utmed vägen

... Jag var hemma hos min bror Johan någon km öster om byn Farstorp. Han hade dator och internetuppkoppling, något som inte jag hade i min lägenhet i Hässleholm. (Denna kväll fick jag det allra första meddelandet av det som 141 dagar senare skulle bli min make, men den historien tar vi en annan gång.) När jag var klar skulle min pappa köra mig tillbaka till stan. Visst hade de sagt på nyheterna att det skulle blåsa, men lite blåst har inte varit problem för oss innan. Hade vi vetat hur det skulle bli hade vi alla stannat där vi var. Istället begav vi oss ut på något som kunde ha kostat oss livet.


Min pappa och min bror Daniel kom och hämtade mig och eftersom det blåste ganska ordentligt bestämde vi oss för att hämta min pappas motorsåg som var på hans jobb i samhället intill. Det var inga stora problem att ta sig fram och tillbaka. Bara något enstaka träd som hade trillat. Vi gjorde ändå valet att inte åka till Hässleholm utan jag skulle sova över hemma hos mina föräldrar ca 1,5 km väster om byn Farstorp.

Problemen kom när vi skulle ta oss den sista lilla biten hem. Vi tog oss fram några hundar meter sen hade det vält något enstaka träd. Min pappa kapade träden, min bror slet bort dem från vägen och jag körde fram bilen. Fler träd trillade. Vi kapade träden och slet bort dem samtidigt som vi med hjälp av bilens lampor försökte se träden som välte och undvika att de träffade oss. Träd efter träd. Meter efter meter. Ett träd föll över en av telefonledningarna och vi hörde ett piskande ljud, kabeln snärtade till min brors ben och min ända. Det gjorde fruktansvärt ont och jag är övertygad om att om den inte hade tagit oss båda samtidigt hade den troligen skadat någon av oss ordentligt. Ignorera smärtan och fokusera. Vi måste ta oss hem! Plötsligt såg vi hur väldigt många stora granar föll på samma ställe och vi visste att vi inte hade en chans att såga oss igenom detta på egenhand.
 

David mitt i det som dagen innan varit en stor fin granskog

Vi slog fort i backen på bilen och började ta oss tillbaka mot byns centrum. Det hade vält fler träd bakom oss och vi försökte såga oss loss igen. Träd efter träd. Nu insåg vi att vi inte skulle kunna ta oss till byn heller. Där hade trillar allt för mycket åt detta håll också. Vi lyckades ställa bilen intill ett uthus.

Nu var det bara att börja gå. Tre personer, en liten diodlampa (en sån som sitter i nyckelringar) med dåligt batteri. Vi är inte medvetna om att just nu drar Gudrun in med sin totala maxstyrka. Vi börjar försöka ta oss över, under och runt träden.

Lokalsinnet i naturen är vanligtvis väldigt bra men nu var det mörkt och landskapet gick inte att känna igen. I stort sett hela vägen från byn Farstorp till mina föräldrars hus var omgiven att "trollskog". Stora granar, stenar täckta med vacker mossa. Nu låg allt som ett enda plockepinn. Hela tiden lyssnade man efter om man kunde höra om träden trillade mot oss eller bort från oss. Pappa ropade, min bror och jag svarade. Vi fick inte tappa bort varandra. Vi hamnade på något som hade blivit ett kalhygge. Skulle vi stanna? Här kändes ändå ganska tryggt. Vi fortsatte. Sakta, och absolut inte säkert, närmade vi oss hemma. Det tog oss 3 timmar men vi var äntligen hemma. Väl hemma insåg man allvaret och lite småchockad började jag gråta.

Den natten begav många grannar sig ut för att direkt röja vägen. För tänk om någon skulle behöva akut hjälp. Några grannar röjde vägen medan några tittade uppåt på träden för att försöka göra arbetet så säkert som det kunde bli.
  
9 personer dog under stormen och ytterligare 11 dog under röjningsarbetet. Vi hade tur, vi hade änglavakt den där kvällen mitt i stormen, vi överlevde. Fyllda med en tacksamhet över livet och en helt ny respekt över vädrets makter. Ett ärr över näsan påminner ständigt om stormen Gudrun.



 


Thomas vid bilen där den klarade sig helt oskadd.

Daniel vid en av rotvältorna

Nu är vägen framkomlig i alla fall

Vill ni vet lite mer om stormen Gudrun kan ni gå in på: http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/gudrun-januaristormen-2005-1.5300

Vår älskade gästbok

Gästböcker är antingen älskade eller hatade av gästerna.

Vi har gästbok hos oss och den är oftast uppskattad. Alla våra gäster skriver sitt namn, en kort mening eller ett jätte långt stycke. I böckerna finns en ruta sär det står "Lämna alltid minst så här mycket plats för foto", för under besöket blir de även fotograferade.

(Fotona skriver vi själva ut på fotopapper via en 13-15 år gammal HP PSC skrivare. )

För de som är jätte kameraskygga kan man ta foto på något annat i fokus med gästen lite suddigt i bakgrunden. Många av våra närmaste är så härliga att de gärna bjuder på sig själva med ett spexigt foto. Givetvis kommer vi som värdar inte undan. Lite då och då finns vi också med på bilderna från besöken.

Första gästboken införskaffades redan 2006 när vi fortfarande bodde i vår lilla etta i centrala Hässleholm. Nu är vi inne på gästbok nr 6.

Ni anar inte hur otroligt roligt det är att då och då ta fram gästböckerna och bläddra i dem. Vi har alla ändrat frisyrer lite fram och tillbaka. Barnen har blivit tonåringar, tonåringarna har blivit vuxna. Nya familjemedlemmar har tillkommit, några har trillat bort. Vänner har flyttat långt iväg medan andra har flyttat hit. Vissa har gått igenom lite olika faser och stilar i livet. Till och med handstilen hos vissa har ändrats.

Det finns några luckor i gästboken. Under hela 2013 och 2014 är det nästan helt tomt. Boken glömdes bort några gånger, sen blev den liggandes. Det är verkligen jättesynd, men nu är det dags att skärpa sig. Ca vid jul 2014 hade vi återinvigning av gästboken, och nu ligger den konstant framme.

Gästbok med foton rekommenderas varmt. Ja det är lite pilligt att fixa med fotona, att gallra ut varannan sida i gästboken som annars kommer den att bli för tjock med alla fotona, se till att man får bra foton även om man har många gäster tex vid en grillfest. Men om man orkar fixa med detta är det såå värt besväret. För oss är gästboken en riktig skatt.

Vi ser fram mot många, många härliga nya gästboksinlägg av våra underbara nära och kära. PS kaffet är alltid igång.

Nougatine - ätbara skålar fyllda med godheter

Under hösten har det på Barnkanalen (svt) gått ett program som heter Årets Sockerbagare. I ett av programmen visade Mattias Ljungberg (som vunnit OS med Svenska Kocklandslaget två gånger, utsedd till Årets Konditor och gjorde Kronprinsessan Victorias bröllopstårta) hur man gjorde nougatine, en sorts mandelknäck. Och hur man kunde forma detta till små skålar. Super coolt! Se bilder längre ner eller ännu hellre klicka in på länken under bilden och kolla in proffstipset.

Årets Sockerbagare.

Igår den 30e december skulle vår familj fira tidig nyår tillsammans med några av mina närmsta vänner, och detta blev ett jätte bra tillfälle att testa att göra dessa små skålarna. Tyvärr hittade jag inget recept men så här gjorde jag:

ca 2 msk glukos och 4 dl strösocker smältes under omrörning i en tjockbottnad gryta tills den blev gyllenbrun (ca 150 grader). 4 dl mandelmjöl som jag hade micrat lite (om den är kall stelnar sockret och blir klumpigt) hälldes i sockerblandningen. Rör runt. Häll upp smeten på bakplåtspapper. Lägg ett till ark bakplåtspapper ovanpå och kavla ut sockersmeten tunt. Se upp för smeten är jätte varm, men man måste göra detta medan smeten är lite varm och formbar. Skär eller stansa ut bitar. Lägg en nougatineruta över tex en mandelmusselform och lägg ännu en mandelmusselform ovanpå. Tryck. Tada! Sockerskålen är klar. Om man inte hinner forma smeten innan den stelnar kan man lägga den  ugnen en liten stund på 150 grader så blir smeten följsam igen.

 Glass, bär och chokladflarn blev kvällens dessert.

Nougatine-skålar kunde man fylla på i flera omgångar med alla möjliga sorters frukter och bär.

Nougatine enligt Allt om mat
Ingredienser:

2 dl strösocker
120 g hasselnötter
1 msk osaltat smör
1 tsk jordnötsolja

1. Sätt ugnen på 250°. Rosta nötterna i mitten av ugnen, ca 5 minuter. Hacka dem fint.
Sänk ugnsvärmen till 150°.
2. Smält sockret i en stekpanna, utan omrörning, tills det är gyllenbrunt.
3. Häll i nötterna och rör till en jämn smet. Rör sedan i oljan och smöret.
4. Arbeta smet/degen på oljad rostfri bänk eller marmorskiva.
Kavla ut, med oljad kavel, så tunt som möjligt. Om degen kallnar för snabbt; sätt in den några minuter i 150° så mjuknar den.
5. Skär den i ca 5 mm breda remsor då den fortfarande är lite mjuk.
Låt svalna.

Slitna men fyllda av liv och minnen efter många års julfirande

Under stoj, stim och alla barnens skratt stannar min mamma och jag upp och beskådades granen. Granen är fyllt med kulor, muffins Högst upp i granen sitter det dekorationer som vi barn inte fick röra när vi var små. Dekorationer som har tillhört min mormors mor Elin Lundh. Slitna efter att år efter år förgyllt granen. Slitna men fyllda av liv och minnen.

 

14000 skinnbitar blir ett magnifikt konstverk.

I förmiddags var hela vår familj i Tureholmskyrkan i Sösdala och var på deras gudstjänst som hade temat "Julkrubban". Kyrkans barn spelade upp denna söta föreställning ut änglarnas perspektiv. Det var verkligen såå ljuvligt att se.

Man blir dessutom riktigt varm i hjärtat av att se så många grannar och flera av föräldrar till barnens klasskamrater där. Vår tro är den största grunden i våra liv.

Förutom att Tureholmskyrkan är en församling med fokus på Jesus, musik och att vara en öppen församling för alla (bibelorden lästes idag upp på svenska, engelska och arabiska) har denna plats en helt unik sak. En jätte stor och magnifik tavla.



Tavlan som finns att beskåda i Tureholmskyrkan i Sösdala heter "Så älskade Gud världen" och är gjord av Ingrid Ohrberg.

Konstverket från 1993 består av ca 14 000 gamla och nya skinnbitar (nappa och mocka) ihopsydda på en "nästan" vanlig symaskin! Tavlan, som är nästan 7 meter hög och 2 meter bred, består av 19 "bilder" ur Jesu liv.

Första bilden beskriver herdarna på ängen, de som först fick budet att en Frälsare hade fötts. De sista bilderna beskriver Jesu himmelsfärd och återkomst.

Ingrid Ohrberg arbetade i ca två år för att färdigställa konstverket. Hon bor och har en egen ateljé i Sösdala. Ingrid har arbetat med bilder i snart 35 år. Materialet har växlat under årens gång. Trä, sten, fossil, drivved, skinn, akvarell och akryl. 1993 erhöll Ingrid Ohrberg Hässleholms kulturstipendie.

Tavlan finns att beskåda varje söndag kl 10 (om inget annat står i den lokala tidningen). Man kan även ringa till expeditionen via 0451-60236 för att beställa guidad visning.

Informationen och stora fotot kommer från Tureholmskyrkan Tavlan

Pepparkaksfigurer

Då var pepparkakebakarsäsongen igång. Vilka härliga dofter som sprider sig i köket när plåten är inne i ugnen. Att leka med pepparkakedegen är verkligen härligt och man kan skapa nästan precis vad som helst. Det enda som inte är alls roligt med pepparkaksfigurer är det vrålvarma sockret som man använder när man sätter ihop figurerna. 

Bärgarn version 1

 

Bärgarn version 2

Att göra små lyckokakor i pepparkaksstil är både enkelt och väldigt mysigt. Fyll pepparkakan med små härliga budskap.

 

Pepparkakståg med vagn fylld med godis

 

Pepparkakor för den som tänkt fira jul i ett varmare land

Pepparkakssnöflingor

Grannsamverkan

Grannsamverkan.
Detta är ett jätte bra sätt att: 1. lära känna grannarna. 2. hålla tjuvarna borta.
 

Speciellt här på landet känns det viktigt att ha bra grannsamverkan. Skyltarna avskräcker tjuvarna för att ge sig på området, men bara de gör inte hela jobbet. Vi har ett bra nätverk där man snabbt kan nå varandra. Vi vågar öppet frågar varandra om ska det verkligen stå en liten lastbil på grannens infart medan de inte är hemma.

 

T.ex. en sen kväll förra hösten när jag var på väg hem från ett jippo ringde mannen och berättade att det hade varit någon ca två hundra meter bort som stått och lyst med sin ficklampa mot vårt hus. Personen hade sedan gått upp mot grannens fritidshus och ficklampan syntes där. Fritidshuset hade ett flertal gånger haft påhälsning av tjuvar. Jag var 2,5 km hemifrån och slängde snabbt ut på vårt kontaktnät ca "Någon är vid xxxxtorpet nu". Innan jag hann fram till fritidshuset hann två grannar upp min bil. Efter några minuter kom min man från andra hållet, och bara några minuter senare kom ytterligare en granne dit. Personen med ficklampan försvann troligen till skogs och vi markerade tydligt att vi kommer att försöka stoppa eventuella inbrott om vi kan. Givetvis måste allt ske på ett tryggt och säkert sätt.

Så kallade svampplockare som "letar svamp" bara runt skogsmaskinernas dieselpumpar blir välinformerade om att vi har grannsamverkan och att deras bilar blivit fotograferade. Vilket brukar leda till att de väljer att leta svamp på andra ställen. 

 

Tror för all del inte att det händer mer här än i andra samhällen. Tjuvarna finns tyvärr överallt, men vi gör vad vi kan för att störa deras framfart.

 

Vissa perioder blir det mer körningar på våra vägar och när vi träffas på nätterna brukar vi skoja om att vi borde ha fika med oss.

 

Vill ni veta mer om Grannsamverkan kan man gå in på: Grannsamverkan - samverkan mot brott