Två årstider på två dagar

Igår var strålande sol nästan hela dagen, jag hörde en trana under morgonpromenaden (vilken glädje!!), fåglarna vårkvittrade och åtta svanar flög förbi i ett V.

Fint väder, ledighet och lite vårkänslor gör att jag blir extra sugen på att rensa och fixa. Barnen hjälpte till och slet som djur. Man blir så stolt över att barnen vill hjälpa till. Efter att P hjälpt oss upp från en allt för mjuk gräsmatta kunde vi körde ett par stora lass till tippen. Man känner sig 2 ton lättare av att slänga skräp. (Fast rensat färdigt har vi ju inte gjort, och helt färdig tror jag inte att man någonsin kan bli om man har hus.)

SMHI hade gått ut med en varning om att det skulle komma 5-10 cm snö på torsdag kväll och natten till fredagen... men vi hade ändå lite svårt tro det. När vi packade ihop för dagen var det 6 +grader och det hade börjat regna lite. Skulle det verkligen komma snö?

Idag när vi vaknade upp, efter en lång välförtjänst sovmorgon, blev vi faktiskt lite förvånade. 12 cm snö. Lite jobbigt om man tänker på att all snö ska skottas bort, men helt fantastiskt för barnen att sista sportlovsdagen blir en snöfylld dag. Pulkaåkning, varm choklad och de sista lussekatterna prioriterades.

Snö - stora tårar rullade och kroppen var helt slut

Snö!! Så vackert. Onsdag morgon studsade jag ut och skottade i en timme för att infarten skulle bli fin och bra. Eftersom vi har en bra vägsamfällighet var P uppe och plogade så vägarna var fina redan kl 6 på morgonen. (På torsdagen var den plogad redan kl 5.)

Jag flexade hem tidigt och tänkte att jag skulle skotta undan lite till, kanske åka puka med barnen och absolut ordna en extra god fika. Vad jag inte riktigt hade i beräkning var att det hade snöat snöat snöat och blåst hela dagen, och det fortsatte hela onsdagen, torsdagen och lite på fredagen.

Stora snöskyffeln var borta (eller gick den sönder så vi har slängt den?), slungan som stod läääängst inne i garaget vägrade slunga när jag efter ett par timmar äntligen lyckats få ut den. Så där stod jag med en liten vanlig skyffel och skottade, skottade skottade.

Till sist efter 1 + 6 timmars skottande stod jag på uppfarten med tårarna rullande på kinden och jag kände mig helt matt i kroppen. Jag tycker snö är vackert och jag är inte rädd för fysiskt arbete. Att skotta snö kan till och med kännas lite rogivande.... i vanlig fall. Trött la jag mig och tänkte att det får se ut som det gör, ut kommer jag alla fall med bilen om jag gasar lite extra.

Senare på natten blir ena barnet febrigt av förkylning, och några timmar sedan kräks barn nr två. Jag har aldrig varit så glad innan över att behöva VABa. Dessutom dubbelVAB. Grannen med plogbilen hade sett mig på gården och genom Facebook förstått att jag var väldigt slut. Han erbjöd sig hjälpa till och plogade undan snön. Vilka snömassor. Hade jag verkligen tänkt ta det med min lilla skyffel? Galet.
Tack P för all hjälp, den var guld värd.

Snöstorm

SMHI: "Varning klass 1 snöfall.

Från onsdag förmiddag och eftermiddag, snöfall som kan ge 5-10 cm. Snöfallet övergår i blötsnö eller regn under kvällen.

Varning klass 1 mycket hårda vindbyar.
Onsdag morgon tilltagande sydlig eller sydvästlig vind. Mitt på dagen med mycket hårda vindbyar 21-23 m/s. Under eftermiddagen avtagande."

Snöstorm. Det har lite respekt med sig. För att vara på den säkra sidan flexade jag hem tidig. Det var inte trevligt på vägarna. Halt i snömodden på stora vägen och väl i Sösdala snöade det jätte mycket och sikten var lite sisådär.

Det var jätte mysigt att få sitta i sitt hem medan det blåste och snöade allt vad den kunde. Höra hur det knakar i huset medan man själv hade kurat ner sig under täcket för en tupplur.

När väl blåsten lagt sig skuttade barnen ut för att göra stora snöbollar, gångar och kojor. En eftermiddag med snö bara måste innehålla något mysigt och gott att äta. Kanelbullar. Det blev kanelbullar gjorda av en deg som inte ville jäsa och fyllningen innehöll för lite socker och kanel, men när de väl kom ut ur ugnen var de ändå väldigt goda.

Huvudsaken var ju ändå att vi var hemma i trygghet när stormen drog in.

Fyrverkerier

Klockan stod på 23.30 och tolvslaget närmade sig. Barnen som absolut ville vara vakna till det nya året låg och sov gott i sina sängar. "Dags att vakna. Vi ska in till Sösdala och se på raketerna." Inne i byn hoppar H av glädje när raketerna blomstrar ut i vackra färger. Så vackert. 

SösdalaAlliansen samlar varje år in pengar för att kunna köpa in raketer och smälla av det vid slottet till allas förtjusning. På detta sätt blir det lite mer raketer och det sker under ordnade former. 

Det är otroligt vackert men jag är ändå lite eftertänksam. Det är ju faktiskt inte alls bra för naturen med raketer, många djur reagerar starkt på det och är otroligt farligt om man är under inflytande av alkohol (vilket många den dagen är) eller om något tekniskt går fel. Fyrverkerier tror jag börjar bli lite gammalt och förlegat.

Undra om det inte är så att när jag sitter på Björkhaga (äldreboendet) så är fyrverkerier förbjudna. Jag tror att det helt borta om 50-60 år. 

Våren är visst påväg... trots snön

Vinter i Skåne är ibland förvirrande. Snön kommer, moddigt och slirigt, snön försvinner, det blir kallt, varmt, rimfrost, mer snö.

Om vintern stannat som vinter och när det väl hade tinat bort hade den verkligen varit borta, hade skånevinter varit enklare.

Men bara för att det idag dräller ner med blötsnö så betyder det inte att våren är långt borta. Nej fåglarna kvittar, flyger in och ut ur holkarna och göra alla tecken på att snart är det faktiskt vår.

 

Så håll ut, snart är våren här!

Snacka om styrketräning när barnen gjorde två gigantiska snöbollar som vägde mycket mer än barnen. I slutet behövde de bara lite hjälp att på upp snöbollen från gången upp på gräsmattan igen. Bra kämpat barn.

Är det redan dags för vår?

Det är början på februari, milt i luften och fyra olika vårfåglar kvittrar.

Snödropparna har kommit upp 2 cm.
Knoppar från doftpionen börjar titta fram.

Katterna har börjat bli löjligt gosiga. (Lugn båda två är steriliserade så här kommer inte att bli en massa små kattungar.)

Om man ska tro på naturen är det snart dags för vår. Jag älskar våren. Det är min absoluta favoritårstid. ..men vår redan nu är väl inte bra? Vi skulle behöva två veckor till med ordentlig kyla så fästingar och andra skadedjur inte blir så många i sommar. Det brukar nästan alltid komma ett "bakslag" med kyla, och det är ju bara början på februari, så det håller vi tummarna för.

Sjuk, men vill ändå ut i naturen

 

 

Huvudet känns tungt och kroppen öm. Vi har 23 grader inne men trots dubbla lager kläder fryser jag.
Feber? Nej.
Frisk? Troligen inte.

Även om jag inte är riktigt kry var vi bara tvungna att gå ut en runda idag. (Enligt SMHI ska det bli plusgrader i veckan och då kommer troligen den mesta snön att försvinna.)

Att få njuta av naturen får mig i stort sett alltid att må bättre.
Det är verkligen som balsam för själen.

Rådjuret på åkern skrapade med klövarna för att få fram gräset under snön. Den är nog hungrig för den tittar inte upp fast barnen leker och hojtar. Minst 10 minuter stod vi och tittade innan den började bry sig att vi var där.

Barnen sprang under träden och drog i grenarna för att snön skulle falla ner över dem. Gjorde snöänglar och gissade vilket djur som gjort vilket spår. Svårast var det när det plötsligt kom ett spår gjort av motionsstavar *haha*. Annars hade de bra koll.

Ett av de vackra stora spåren tillhörde älgen som alla i familjen (utom jag) sett ett par gånger närmsta tiden. (Ja lite avundsjuk är jag nog.)

Dags att sova. Förhoppningsvis blir det en mycket piggare dag i morgon. Ta hand om er och krama era nära och kära.

 

 

-19 grader

Imorse hade vi -16 grader och bara 3 km härifrån var det -19. Minus 19 grader är respekt. Iskristallerna bygger upp vackra mönster. Försök få tillfälle att njuta av det vackra kalla vädret.

Gryning, -9,5 grad

Det är så underbart vackert ute i kylan. Man kan inte bli annat än lyckligt när man går en promenad i morgonkylan. (Även om man liknar en michelingubbe av alla lager kläder).

Gårdagens snö avslöjar vilka spår som är nya och vilka som är några dagar gamla. Kylan biter riktigt i näsan. Det är ca 9,5 minus ute.

Vi står stilla flera gånger och bara lyssnar på småfåglarnas kvitter. De sitter i träden nära oss men lyckas gömma sig bra. En hackspätt hackar i ett träd i närheten.

Gryningen är så vacker.

Ingen värme i huset, och en stjärngossestrut som faktiskt kom till användning

Just de där få dagarna som maken inte är hemma står man där i ett kallt hus och undrar: Ska jag ringa en rörmokare eller en elektriker? Men vi backar några timmar.

Torsdag. Dagen hade inte börjat så jätte smidigt. När vi vaknade var det 17 grader i huset. Min tanke var att det var kallt och blåsigt ute, och att självdraget i huset lyckats få värmen att smita ut. Under dagen snöade det ganska mycket (även om det enligt väderleksrapporten inte skulle snöa förrän under natten till fredagen och hela den dagen). Jag valde att använda lite flextid för att kunna köra till mitt föräldrahem och sedan hem medan det fortfarande var ljust. Kommer ut till bilen som ser ut som en jätte fluffig marshmallow.

Letar efter snöborsten/isskrapan....... ingenstans gick den att finna. Kollar igenom bilen efter något annat man kan ta bort den lätta fluffiga snön med. Reflexväst, varningstringel, filtar, kaffetermos (den är viktig), mobilladdare, stjärngossestrut! Äntligen kom stjärngossestruten till riktig nytta. :-) Den fungerade utmärkt att skrapa bort den lätta snön med. (Ny snöborste/isskrapa införskaffades på fredag morgon.)

Vägarna var ömsom moddiga och sliriga, ömsom glashala, och de där extra milen som jag skulle köra roade mig inte alls. Fem bilar stod och blinkade i vägkanterna lite här och där. I lite lagom takt kom vi hem ca när det började bli mörkt.

Skönt att vara hemma. Men vårt hem var svalt... nej kallt. Visst hade det varit lite svalt i huset senaste dagarna, men vi har bakat, lagat mat och stojat runt mycket så vi har fått upp värmen ganska bra. Men i torsdags eftermiddag var här riktigt kallt när vi kom hem. 16 grader. Brrr. Barn behåll mössorna och koftorna på er. Sätt er i soffan under en filt så ska ni få dricka te medan jag försöker fixa värmen. Var börjar man?? Värmeljus tändes, ugnen sattes igång. Ner i pannrummet. Hmm, vad är felet? Cirkulationspumpen fungerar, men pannan visar att det inte är någon värme igång. Är det fel i något rör eller är det något med elen?? Har vårt värmesystem genom grundvattenvärme pajat?? (Vårt värmesystem är framtaget och installerat för 38 år sedan av Sösdalaföretaget Octopus Energi AB innan de började ta fram ispinnen.) Två timmars finurlande och funderande, oljepannan sätts igång (ett komplement till grundvattenvärmen om det skulle bli -25 grader), och ca tio minuter innan kvällens gäster kommer går jag ner i källaren och börjar titta på alla knappar, reglage och proppar. Mitt på väggen finns ett relä som visar sig ha utlösts. Knappen trycks in och grundvattenvärmen slås igång!! Värme!

Under natten väljer vi för säkerhets skull att sova i samma rum, för att bibehålla värmen om i fall att värmen skulle krångla igen. Vaknar upp fredag morgon till 17 grader. Lite frustrerad! Går ner i pannrummet igen, reläet har slagit till igen, jag sänker temperaturen en liten micromillimeter och klickar igång pannan igen. Snälla fungera! Sen dess har vi 23-24 grader i huset. Jaaa!! Vi har värme i huset igen. Nu kan det fortsätta snöa igen.

Hemmagjord fågelmat

Små söta flingor börjar falla. Just nu är det -4,3 grader (det var -12 i natt) och soligt och vackert ute. Även om det bara är någon centimeter snö är barnen ute och leker. Pudersnön gör oss alla lite extra glada.

Några andra som är ute är alla de söta småfåglarna. Senaste veckorna har de varit mer ihärdiga att äta och så gör de vanligtvis lite innan det blir riktigt kallt.

Utanför köksfönstret har vi hängt upp fågelmat som de gärna äter. Efter min skafferirensning igår såg jag att vi hade ingredienser till att göra egen fågelmat åt dem.

Cocosfett, spannmål som jag plockade upp i somras efter att de hade skördat på en närliggande åker och lite flingsmulor. Cocosfettet smältes i en gryta, och spannmålet och flingorna blandades ned i fettet. Blandningen la jag bland annat i en gammal geléhallonask, och resten la jag i en bakform. Ner i frysen ca 30 minuter tills fettet stelnat. Fågelmaten lossnat enkelt från formen. Sen var det bara att knyta ett fint band om hjärtat och hänga upp det. Om man vill hänga upp det i ett nät kan man använda nätet som clementinerna brukar ligga i.

 

Jag har fått höra att det är lite pensionärs-varning när man sitter i sitt kök, dricker kaffe och njuter av att titta på småfåglarna. Istället för en varning tolkar jag det som en insikt. Det är inte de stora kostsamma upplevelserna som kanske händer 2-3 gånger i livet som är livet.
Livet är här och nu och jag har tänkt njuta av allt det lilla i vardagen. :-)